DEBATT De ur energisynpunkt onödiga kraftverken bör ”pensioneras” med ersättning till ägarna för utrivning eller för miljöanpassning om kulturmiljövärdena är höga, samtidigt som utveckling av fiske och turism kan intensifieras i den landsända som alla politiker säger sig värna – landsbygden, skriver debattörerna.
Lite i skymundan pågår ett av Sveriges mest omfattande miljöprojekt – någonsin, och det är EU: s ramdirektiv för vatten (vattendirektivet). En omständighet som för många kanske mest är förknippad med stridigheter kring den småskaliga vattenkraften och dämmen. Många små kraftverksägare anser att domstolsprövning med åtföljande åtgärdsbehov är ekonomiskt orimliga och att processen ifrågasätter äganderätten. En uppfattning som också politiker och flera organisationer har hörsammat och som nu lobbar för att kraftverksägarna, kanske 700 – 800 totalt i Sverige, ska slippa vad som för andra verksamhetsutövare är obligatoriska skyldigheter.
Förutom äganderätten är det två argument som denna intressegrupp trummat in hos beslutsfattarna; att verksamheten skapar sysselsättning och att den är viktigt för en levande landsbygd. Båda argumenten är felaktiga.
De allra minsta kraftverken är hobbyverksamheter. Fakta visar att medelbruttoinkomsten för ca 1 000 kraftverk med mindre effekt än 125 kW (minsta effektklassen) är drygt 50 000 kronor per år. Att inkomster i den nivån inte förmår att skapa varaktig sysselsättning eller är viktig för landsbygden behöver knappast förklaras. Bevisbördan åvilar också de som hävdar att äganderätten är oavhängig allmänintresset.
När de som förfäktar detta särintresse också säger sig företräda landsbygden bortser man helt sonika från ca 300 000 fiskevattenägare som äger och förvaltar de flesta vatten och allt insjöfiske i Sverige. Fiskevattenägarna Dalarna-Gävleborg och fiskevårdsområdesföreningarna (fvof) har med intresse följt diskussionen om vattendirektivet och ser att en modern vattenlag skulle kunna bli det utvecklingsverktyg som kan föra fiskeförvaltningen av sjöar och strömmande vatten till en ny nivå. Bakbundna av gamla vattendomar som ensidigt gynnat kraftverksintressen har den fiske- och vattenvård som fvof hitintills bedrivit ofta begränsats till fiskutplantering i put-and-take-vatten, medan bevarande av lokala fiskstammar, restaurering av lekplatser och återskapande av akvatisk värdefulla vattenmiljöer efter vattenexploateringar har omintetgjorts.
De ur energisynpunkt onödiga kraftverken bör ”pensioneras” med ersättning till ägarna för utrivning eller för miljöanpassning om kulturmiljövärdena är höga, samtidigt som utveckling av fiske och turism kan intensifieras i den landsända som alla politiker säger sig värna – landsbygden. Men nu hörs signaler om att de pensionsmässiga kraftanläggningarna och dammarna fortsatt ska få existera i många, många år. Oavsett om de är lönsamma eller inte.
Att kraftverk och dämmen hindrar fisk och andra djur från att vandra till lekplatser, göra födosök och söka trygga uppväxtplatser är bara några aspekter av utbyggda vattendrag. Bristen på strömmande vatten är en annan aspekt som ytterligare utarmar den biologiska mångfalden – något varken fiskvägar eller omlöp kan åtgärda. En kraftverksägare i vattendragets nedre del kan förstöra förutsättningarna till utkomster av samma vattenresurs för kanske flera hundra eller tusentals fiskevattenägare i de övre liggande vattenförekomsterna.
Att särintressen som vill bevara eller förlänga denna orättvisa också har politikernas öron oroar många av oss fiskevattenägare.
Fiskevattenägarna kan tillföra många arbetstillfällen genom att utveckla fisket och turism i strömmande vattendrag. Svenska fritidsfiskare spenderar årligen mellan 7,5 – 14,9 miljarder kronor på sin hobby, en växande potential som kan stärka sysselsättning och ekonomi. På landsbygden. För landsbygden.
Styrelsen för Fiskevattenägarna Dalarna-Gävleborg
Ronnie Hermansson, Rämshyttans fvof
Ulf Ljusteräng, Säters fvof
Per Eriksson, Järvsö fvof
Evert Spånberg, Särna-Idre fvof
Mats Jönsås, Mora Våmhus fvof
Per Åke Kardell, Nordanstigs kommun
Inge Östlund, Rättvik
Daniel Lindstein, Avesta