Nu är remisstiden för I vått och torrt – förslag till ändrade vattenrättsliga regler (SOU 2014:35) över och tjänstemannagardet på Miljödepartementet har nu att gå igenom alla remissvar som inkommit. Det lär ta tid … 175 remisser är inlämnade (och några till är att vänta som har begärt extra tid). Alla remissvar finns att läsa här. Säters kommun har också lämnat svar på betänkandet. Kommunen har i sitt svar endast kommenterat utredarens förslag om att ta bort bygdemedlen, läs kommunens remissvar här. I nuläget meddelar departementsekreteraren att de inte har haft möjligheter till några politiska avstämningar om arbetet och kan heller inte ange en tidsplan. När remisserna har behandlats klart skriver regeringen en proposition till riksdagen som sedan har att fatta beslut i ärendet.
Går det då att sia om innehållet i kommande vattenlag? Jo, till ganska stor del, faktiskt. Den största anledning till att vattenlagen över huvud taget är föremål för en omfattande revidering beror på EU: s ramdirektiv för vatten (vattendirektivet). För att Sverige (och andre EU-medlemsstater) ska kunna uppfylla vattendirektivet måste vi anpassa lagstiftningen (och många andra administrativa rutiner) så att den överrensstämmer med direktivet. Ett EU-direktiv, till skillnad från en EU-förordning, innebär att svensk lag ska uppfylla direktivets mål (en EU-förordning däremot är en ”blåkopia” av lagtexten). En friare lagstiftningsprocedur ska underlätta för nationer att införa vattendirektivet – utan att för den delen tumma på direktivets mål. Det är därmed sannolikt att merparten av utredarens förslag också blir verklighet, då huvudsyftet med lagöversynen är just att den nya vattenlagen bättre ska harmonisera med direktivet.
Vad händer då om vi ”trilskas” vid införandet, att vi till exempel tolkar vattendirektivet lite väl flexibelt? Ja, då tar EU-byråkraterna i kommissionen oss i örat och skickar frågan tillbaka till våra politiker. I slutet av november i år fick vi en örfil av kommissionen (en underrättelse, på byråkratspråk). Anledningen till bakläxan kan du läsa om här. Fortsätter vi sedan att obstruera anländer som ett brev på posten ett motiverat yttrande på regeringens bord. Är vi fortfarande obstinata väntar domstolsprocess om fördragsbrott. Förlorar vi i en sådan process är det till att börja slanta upp kosing. Vilka belopp det kan handla om är svårt att spekulera om, men en gissning, utifrån andra EU-mål skulle kunna landa på ett par hundra miljoner i engångsböter. Därefter ett vite på kanske en eller ett par miljoner – om dagen!
Jag får anledning att återkomma om hur genomförandet om vattenlagen fortgår. /Mvh Ulf Ljusteräng