… är namnet på ett delbetänkande från Vattenverksamhetsutredningen (SOU 2013:39) som lämnades till regeringen den första oktober. Låter det tråkigt? Inget kan i så fall vara mer felaktigt! Detta är det mest revolutionerande som hänt vattenvården sedan Hedenhös. Regeringsuppdraget syfte var att säkerställa att Miljöbalkens (MB) hänsynsregler, EU:s ramdirektiv för vatten och att principen att den som orsakar skada i miljön också ska åtgärda och bekostar densamma (den så kallade PPP-principen, Polluter Pays Principle) får genomslag i lagstiftningen.
Detta kan för den oinvigde tyckas självklart men när det gäller vattenkraftverk, dammkonstruktioner etc har anläggningar som tillkom före MB: s införande 1999 suttit i orubbat bo. Verksamhetsutövare som beviljats tillstånd före MB tillkomst har kunnat lutat sig tillbaka och hänvisa till villkor som meddelats enligt 1918: års (!) vattenlag. Att påstå att kunskaperna om biologiskt mångfald och vattnets ekologi har utvecklats sedan dess är en … underdrift. Nolltappning (torrfåror), avsaknad av faunapassager (bland annat fiskvägar) och andra åtgärder för att minimera skador på vandrande fisk och spridning av andra växt- och djurarter är åtgärder som både har varit svåra och kostsamma (för det allmänna) att påverka.
Utifrån delbetänkandet kommer dessa villkor i grunden att förändras. ALLA (!) vattenverksamheter (vattenregleringar, vattenbortledningar och vattenöverledningar) ska enligt delbetänkandet omprövas genom att länsstyrelsen förelägger verksamhetsutövaren att inkomma med en ny prövning – som då måste uppfylla krav enligt MB och EU: s ramdirektiv för vatten.
Hela rapporten hittar du under denna länk. Om 438 sidor känns något mättat klickar du på denna länk som är en sammanfattning av Joakim Kruse, jurist på Vattenmyndigheten, som deltagit som expert i Vattenverksamhetsutredningen. En bra sammanfattning finns också att läsa på Älvräddarnas hemsida, författad av ordförande Christer Borg som också ingått som expert i utredningen.