Bäckröding (Salvelinus fontinalis)
Fisktyp: Laxfiskar
Kännetecken
Bäckrödingen kännetecknas av ett mer marmorerande än prickigt ryggmönster av gula och gulgröna ringlande ryggband samt den för laxfiskarna artegna fettfenan. Framkanten på bröst- och analfenorna är vita, men till skillnad från rödingarnas är de försedda med en svart rand. Typiskt är också fiskens stora mun, där överkäkens bakre kant når långt bakom ögat.
Fiske
Har sin största betydelse som sportfisk i put-and-take vatten. Fiskas med spinn, fluga och under vintern med pimpel. God matfisk!
Biologi
Bäckrödingen är en införd fisk från Nordamerika men är nära släkt med vår inhemska röding. Sedan 2016 klassas bäckrödingen som en invasiv art av EU vilket bland annat innebär att medlemsländerna ska motverka ytterligare spridning av arten. Den anses mer aggressiv i sitt revirbeteende än öringen och bedöms på sina håll trängt undan den inhemska öringen. Bäckrödingen föredrar kalla, syrerika och rinnande vattendrag och mindre bäckar men finns även i kallsjöar. Födan består av insekter, maskar och fiskar. Nyttjar både yt- och bottenfaunan.
Hanarna blir könsmogen vid 2 – 3 års ålder, honorna vid 3 – 4. Leken sker vanligen från september – november över grusbottnar i strömmande vatten. Äggen läggs efter det att honan grävt en lekbädd. Livslängd ca 5 år.
Sportfiskerekord
Officiellt sportfiskerekord 2 615 g, Prästtjärn, Norrbotten, 1997-06-04 (ej fiskarna på bilderna).
