Gös (Sander lucioperca)
Fisktyp: Övriga fiskarter
Kännetecken
Mindre gösar kan förväxlas med abborren men gösen saknar tagg på gällocket och inga fenor är rödaktiga. På engelska kallas gösen också för ”pikeperch”, dvs gäddabborre då den har ett gäddlikt utseende. Gösens kropp är långsträckt och slank, med en ryggfena som liknar abborrens. Ovan sidolinjen är sidor och rygg brungrå, ibland gröngrå. Sidorna är mestadels silverfärgade, buken vit.
Fiske
Av de större rovfiskarna tillhör gösen numera de mest populära sportfiskarna. Från att tidigare fiskats under sommar/höst sträcker sig gössäsongen nu året runt. Tidiga mornar, sena kvällar eller sommarnätter är bra fisketider. Ismete, flötmete med agnfisk, spinn-/haspelfiske, trolling eller vertikalfiske (pimpelfiske med rulle och spö betad med en jigg), är alla gångbara fiskemetoder. Gösen tillhör en av våra mest delikata sötvattenfiskar.
Biologi
Gösen trivs bäst i större, relativt djupa ler- och slättsjöar med grumligt vatten. Den föredrar också vattendrag med ringa ström eller skärgårdens bräckvatten. Grumligt vatten är alltså inget villkor för gösen men konkurrensen om födan hårdnar med gädda och abborre i klara vatten.
Gösen lever som vuxen ett kringflackande och solitärt liv men kan företa gemensamma gösvandringar på avsevärda sträckor (flera mil) före och efter leken. En del göspopulationer tycks dock vara mer stationära, bundna till vissa områden och bestämda lekplatser. Under sommaren är gösen mest aktiv nattetid, under andra årstider vid skymning och gryning. Vid höga vattentemperaturer går den nära ytan, vid kallare håller den till i djupare vattenlager. Den är anpassad för att jaga med synen under dåliga ljusförhållanden (grumligt vatten och mörker) då den har samma ögonkonstruktion som katter.
I större sjöar följer gösen stimmen av nors och siklöja, annars består födan mest av små braxen, mört, benlöja (löja) och abborre. Redan efter några månader börjar gösynglen äta fiskyngel. Leken sker i april – juni (10 – 14º C) över leriga till sandiga/steniga bottnar med växtlighet på 1 – 3 meters djup. Lekfiskarna går parvis och är i regel revirhållande. Efter att rommen släppts vårdar hanen rommen tills den kläcks.
Sportfiskerekord
Officiellt sportfiskerekord 12 007 g, Bråviken/Lilla Djurön, Östergötland, 1988-05-30.
Gös (Sander lucioperca)
Fisktyp: Övriga fiskarter
Kännetecken
Mindre gösar kan förväxlas med abborren men gösen saknar tagg på gällocket och inga fenor är rödaktiga. På engelska kallas gösen också för ”pikeperch”, dvs gäddabborre då den har ett gäddlikt utseende. Gösens kropp är långsträckt och slank, med en ryggfena som liknar abborrens. Ovan sidolinjen är sidor och rygg brungrå, ibland gröngrå. Sidorna är mestadels silverfärgade, buken vit.
Fiske
Av de större rovfiskarna tillhör gösen numera de mest populära sportfiskarna. Från att tidigare fiskats under sommar/höst sträcker sig gössäsongen nu året runt. Tidiga mornar, sena kvällar eller sommarnätter är bra fisketider. Ismete, flötmete med agnfisk, spinn-/haspelfiske, trolling eller vertikalfiske (pimpelfiske med rulle och spö betad med en jigg), är alla gångbara fiskemetoder. Gösen tillhör en av våra mest delikata sötvattenfiskar.
Biologi
Gösen trivs bäst i större, relativt djupa ler- och slättsjöar med grumligt vatten. Den föredrar också vattendrag med ringa ström eller skärgårdens bräckvatten. Grumligt vatten är alltså inget villkor för gösen men konkurrensen om födan hårdnar med gädda och abborre i klara vatten.
Gösen lever som vuxen ett kringflackande och solitärt liv men kan företa gemensamma gösvandringar på avsevärda sträckor (flera mil) före och efter leken. En del göspopulationer tycks dock vara mer stationära, bundna till vissa områden och bestämda lekplatser. Under sommaren är gösen mest aktiv nattetid, under andra årstider vid skymning och gryning. Vid höga vattentemperaturer går den nära ytan, vid kallare håller den till i djupare vattenlager. Den är anpassad för att jaga med synen under dåliga ljusförhållanden (grumligt vatten och mörker) då den har samma ögonkonstruktion som katter.
I större sjöar följer gösen stimmen av nors och siklöja, annars består födan mest av små braxen, mört, benlöja (löja) och abborre. Redan efter några månader börjar gösynglen äta fiskyngel. Leken sker i april – juni (10 – 14º C) över leriga till sandiga/steniga bottnar med växtlighet på 1 – 3 meters djup. Lekfiskarna går parvis och är i regel revirhållande. Efter att rommen släppts vårdar hanen rommen tills den kläcks.
Sportfiskerekord
Officiellt sportfiskerekord 12 530 g, St. Nätaren, Småland, Jönköping, 2014-05-29 (personen med rekordfisken på övre bilden).
