Mört

<< Tillbaka

Mört (Rutilus rutilus)

Fisktyp: Karpfiskar

Kännetecken

Kroppsformen varierar på mörten efter miljön och näringstillgång. Större mörtar har vanligen hög kropp och är inte sällan puckelryggiga. Småmörtar är slanka. Kännetecknande är mörtens röda iris, som också skiljer den från sarvens gula dito, dessutom ligger framkanten av mörtens rygg- och analfena i linje medan framkanten av sarvens bukfena ligger framför främre ryggfenan.

Fiske

Vid sidan om abborren är mörten vår vanligaste metfisk. Fiskas både med flöt- och med bottenmete men tar också på fluga. Är en betydande agnfisk. Saknar betydelse som matfisk. Ökad näringstillförsel (eutrofiering) av våra vatten har bidragit till allt tätare mörtbestånd, vilket i sin tur skapat en fiskekologisk obalans. I syfte att återskapa balansen fiskas mörten i vissa sjöar storskaligt med not.

Biologi

Mörten är en stimfisk som föredrar relativt grunda, varma och vegetationsrika sjöar. Mörten förekommer också i bräckvatten. Den gynnas av eutrofieringen men är mycket känslig för försurning (lågt pH). Om vintern söker den sig till djupen, där den förblir aktiv. Födan består mest av insektslarver men även av snäckor, kräftdjur och växter, t ex vattenpest, andmat och alger. Även små fiskyngel kan tidvis ingå i dieten. Mörten är också en stor predator på gäddan genom att äta dess rom och nykläckta fiskyngel samt att mörtynglena konkurrerar med gäddans yngel om djurplankton.

Mörten blir könsmogen vid 3 – 5 års ålder. Den leker i stora stim i april – juni (10º C) längs stränder i sjöar och/eller i bäckar på ett djup av 15 – 40 cm. Leken pågår 2 – 3 dygn, för en hona 2 – 4 timmar. Livslängd ca 25 år.

Sportfiskerekord

Officiellt sportfiskerekord 1 726 g, Högträsk, Lappland, 1998-06-06 (ej personen på bilden).