Sik (Coregonus lavaretus)
Fisktyp: Laxfiskar
Kännetecken
Slank, silverglänsande fisk med fettfena (laxfiskarnas särmärke). Munnen har överbett och är mycket liten – når endast till ögats framkant. Har en djupt kluven stjärtfena. Sikarterna är mycket svåra att artbestämma – även för fackmän. Detta beror bl a på artens benägenhet att hybridisera, dvs att olika siktyper parar sig med varandra. Många forskare betraktar flera sikar som varianter istället för arter. I Sverige förekommer varianter i form av älvsik, storsik, blåsik, planktonsik, aspsik, storskallesik, sandsik, siklöja och vårsiklöja.
Fiske
Siken fiskas huvudsakligen med nät men sportfiskas också genom pimpling och flugfiske. Välsmakande fisk, som ofta tillreds genom rökning. Av dess rom bereds kaviar.
Biologi
Siken är en stimfisk som lever såväl pelagiskt (i de fria vattenmassorna) som vid botten. Generellt trivs fisken bäst i relativt stora och djupa sjöar med rent, syrerikt vatten. Fiskarna livnärar sig främst som planktonätare, men större sikar äter också bottendjur, rom och även småfisk.
Siken blir könsmogen vid 3 – 5 års ålder. Leken infaller under oktober – januari, och äger rum över grus- och sandbottnar i sjöar eller i rinnande vatten. Sikarnas lek i sjöarna brukar samla ett stort antal, samma lekplats brukar nyttjas varje år. Livslängd ca 25 år.
Sportfiskerekord
Officiellt sportfiskerekord* 6 200 g, Västra Silen, Västra götaland, 2014-04-19 (personen på övre bilden).
*Olika sikvarianter räknas som en art vid registreringen.
