Siklöja (Coregonus albula)
Fisktyp: Laxfiskar
Kännetecken
Slank, silverglänsande fisk med fettfena. Påminner om siken men känns igen på att munnen har underbett och är tandlös samt att ryggen har en grönaktig färgton och de silvriga sidorna går i svagt violett. I Sverige finns troligen flera arten av siklöjor, då bestånd i olika sjöar skiljer sig åt såväl utseendemässigt med olika tillväxtkurvor och varierade lektider.
Fiske
Fiskas huvudsakligen med nät, ryssjor och not. Liten, blir sällan mer än 20 cm lång. Välsmakande fisk av ekonomisk betydelse, inte minst på grund av rommen som bereds till så kallad löjrom. Arten visar en stark nedåtgående trend.
Biologi
Siklöjan är en stimfisk som lever pelagiskt nära ytan. Föredrar relativt klara och kalla vatten. Sommartid håller den till främst under språngskiktet, under hösten söker den sig högre upp mot ytan. Siklöjan är en utpräglad planktonätare, men äter periodvis också insektslarver/-puppor, inte minst fjädermyggor.
Siklöjan blir könsmogen vid 2 – 3 års ålder. Leken infaller vanligen i oktober – december och äger rum både i sjöar och i rinnande vatten över grus- och sandbottnar på varierat djup. Siklöjan, liksom norsen, anses dö i stor utsträckning efter första leken men den kan bli ca 10 år.
Sportfiskerekord
Sportfiskerekord registreras inte för arten.