För information om fiskevattnen – klicka på ett grönmarkerat område och därefter på namnet som visas.
Säters fvof förvaltar drygt 60 vatten. Med undantag för ett fåtal vatten av begränsat intresse för sportfiskaren har det stora flertalet kvalitéer som bör tilltala såväl fiskenovisen som experten. Fiske i sjöar dominerar men även vattendrag finns tillgängliga. Beskrivna vatten avser i första hand fiske från land. Tipsade vatten är ett urval, andra här inte nämnda vatten är inte märkbart ”sämre” – många fler fiskeeldoradons återstår alltså att upptäcka. På fiskekartan visas alla våra vatten, varav de flesta också har GPS – koordinater. Koordinaterna är angivna enligt det gamla RT90-systemet, men skillnaden är i praktiken knappt märkbar.
LJUSTERN (nr 36)
… är föreningens populäraste fiskevatten. Ett centralt läge och lättillgängliga fiskplatser är två viktiga orsaker, men ett stort utbud av fiskarter är också bidragande. Förutom ädelfiskesjöarna i Nisshyttan (nr 66 och 67) sker här också kontinuerlig utplantering av öring.
Var? Fiske kan bedrivas i princip runt hela sjön. Tio allmänna bryggor O finns tillgängliga för fiske varav tre O är anpassade för rörelsehindrade. Vid fem bryggor finns också vindskydd/slogbod v samt anordning för brasa/grillning (vedtillgången kan inte garanteras, säkrast är att ta med egen).
Vad? Vitfisk, abborre och gädda fiskas med fördel från nämnda bryggor. Då gäddan är störnings-känslig är tidig morgon/sen kväll bästa fisketid. Stor abborre (”norsabborre”, då födan i huvudsak utgörs av nors) tillika gädda bör sökas på djupare vatten. Björknäsudden (udden söder om sjön) är en plats som erbjuder djuppartier (norr och öster om udden) strax utanför land. Från denna asp-beskogade udde kan med lite tur också öring nappa. Andra bra gäddfiskeplatser är området kring Jönshytte- och Dalkarlsnäsviken. Båda vikarna är dock kraftigt vassbemängda och fiske från land under högsommaren är inte helt enkelt.
Ålmete är en populär fiskemetod i Ljustern. Sensommarkvällar till sen höst är bästa tiden. Botten-mete med mask eller vitfisk är receptet. Lämpliga platser är bryggorna i sjöns norra del samt vid Sjukhuspiren. Eftersom (minst) tre vattenkraftverk ligger mellan Ljustern och havet är ålfiske tillåtet (gäller i föreningens alla vatten). Men ålbeståndet är i en prekär situation (minskat med 95 – 99 %) varför föreningen uppmanar ålfiskare att återutsätta alla fångster.
På vintern är det pimpling som gäller. På grynnor bland djuphålorna, mitt på sjön eller en bit från stränderna, får pimplarna sin belöning i form av abborre och inte sällan någon öring. Angeldona plockas i regel fram på senvintern/tidig vår och syns då vaja utanför sjöns vassruggar.
LJUSTERÅN (nr 37)
… är Säters blåa adelsmärke längs stadskärnan. Från staden kastar sig ån nedför Kvarnforsen och påbörjar efter forsarna sin meandrande resa genom Säterdalens ravinsystem för att slutligen inför-livas med Dalälven. Förutom de övre dämmena vid staden och dammen intill reningsverk/Kônsten saknar ån vandringshinder. Ett faktum som kan bjuda på överraskningar i åsträckan nedan sista vandringshindret när/om fisk från Dalälven besöker ån.
Var? Fiske inne i staden funkar utmärkt liksom åsträckan längs Säterdalens nöjesområde. Bortom nöjesområdet sätts fiskarens tålamod på prov. Steget från kulturpåverkad, från bråte rensad å till vildvuxen och vedbemängd dito är kort. Efter Kônsten (en restaurerad stånggångsarmatur som gav kraft till vattenpumparna i Bispbergs gruva) förändras fiskarens svängrum drastiskt. Här kliver du också in i den lummiga grönska som karakteriserar Säterdalens naturreservat. Fiske i reservatet är okey då föreskrifterna inte omfattar fisket. En vandringsled längs ån underlättar förvisso framkom-ligheten men möjliggör för den skull inte alltid ett komfortabelt fiske (reservlina och/eller extra drag är ett måste).
Vill du börja fisketuren i ravinsystemets hjärta startar du turen i Norddalen (kör via Dalsbyvägen, bilparkering finns vid bron). Obs att torra somrar kan omintetgöra fiske pga litet vattenflöde i ån.
Vad? Förutom gädda och abborre förekommer ett antal vitfiskarter som mört, löja, sik (en mindre variant), braxen och id. De tre senare arterna bör sökas i åns nedre delar, från Ljusterbro till Dalälven (en synnerligen krävande åsträcka). Öring från älven vandrar upp regelbundet, men fångster av det slaget tillhör kategorin högoddsare. Bättre lycka med öringsfiske kan istället vara åns motsatta del, dvs sträckan genom staden. Inte sällan letar sig öring ned från Ljustern till Ljusterån och parkerar då gärna vid någon av åns forssträckor.
Ålfiske bedrivs med samma entusiasm i Ljusterån som i sjön Ljustern. Hela åsträckan genom staden är bra fiskeplatser med Kvarndammen (nedanför järnvägsbron) som enskild topplats. Vad gäller upp-maningar kring ålfisket – se Ljustern.
Sist men inte minst … Säterdalens ravinsystem ÄR bygdens kronjuvel! Ett besök är alltid rekommen-dabelt – med eller utan fiskespö.
DALKARLEN (nr 9)
… är en relativt näringsrik och vassrik sjö med en långgrund slättsjökaraktär i norr och en djup skogskaraktär i söder.
Var? Norra sjösidan med tät vassvegetation lämpar sig inte för landfiske, övriga sidor erbjuder hyfsat bra fiskeplatser. Var dock uppmärksammad på områdets privata tomter. Cykel är smidig och är att föredra. Med bil når du sjön enklast via en (låst) skogsväg strax söder om Gessån eller så tar du vägen väster om sjön via Maggsta (begränsat med parkeringsplatser). I båda fallen får du räkna med en kortare fotvandring ner till sjön. Ett trevligt men lite jobbigare sätt att ta sig ner till sjöns södra del är att vandra stigen från Maggsta via sjöns västra bergskam. På bergskammen viker du av från stigen och fortsätter vandringen mot öster med sjön som riktmärke.
Vad? Gädda och abborre är vanliga. Utöver mört, löja och braxen förekommer även sutare. Sutaren är utplanterad, ett resultat av dåtidens idéer om smaklig nyttofisk. Mete efter abborre längs västra bergssidan kan vara givande. Vinterfiske fiskas gäddor på grynnor i sjöns mitt. Pimpelfiske efter lake en sen vinterkväll är ett annat spännande vinterfiske. Ett talesätt säger att laken är som bäst de månader som slutar på ”-ber”, trot den som vill.
MYRTJÄRN (nr 43)
… är sjön för fiskaren med fokus på abborre. Hela sjön är lämplig för landfiske.
Var? Kör längs Nisshyttevägen och fortsätt upp på krönet efter passage av Gessån (en stor väg-trumma). På höger sida i färdriktningen finns en (låst) skogsbilväg där bilen kan lämnas. Fortsätt vägen till fots ca 500 meter och gå sedan västerut över hygget ned mot sjön. Ett annan vägalternativ är att fortsätta längs Nisshyttevägen och svänga in till höger på avtagsvägen mot Laggarbosjön. Efter ett par hundra meter längs vägen ledfinns en stig som leder ner till sjön.
Vad? Det är framför allt grov abborre som utmärker sjön. Flera abborrar över kilot har landats, gädd-fångsterna är inte nämnvärt sämre. Kanske kan också någon gammal ädelfisk överraska, i så fall en överlevnadskonstnär från 80-talets utplanteringar.
KNAPPTJÄRN och STÅNGTJÄRN (nr 22 och 56)
… är två mindre tjärnar sydväst om Maggsta. Bra landfiske, enskildhet och fina abborrbestånd är tre goda skäl för ett fiskebesök. Då sjöarna ligger nära camping/centrum inbjuder vistelsen också till en lagom cykel-/promenadtur.
Var? Sväng höger vid vägkorset i Dalkarlsnäs. Fortsätt vägen rakt fram mot Maggsta efter bron (vägen till höger går runt Ljustern). Efter knappt 50 meter svänger huvudvägen vänster men fortsätt på den lite mindre körvägen rakt fram. Då vägen inte sällan trakteras av hästar bör eventuell bil parkeras nära vägkorset/bron.
Vad? Mete och spöfiske efter abborre är ofta givande. Sjöarna erbjuder kanske inte de grövsta abborrarna, här går kvantitet före kvalitet, men bli inte förvånad om något större exemplar fastnar på kroken. Dessutom lurar gäddan, som alltid, i vassen (ett talesätt som dock inte är sanningsenligt, gäddan föredrar faktiskt fria jaktmarker, utanför vassruggarna).
SMÅTJÄRNARNA (nr 1, 3, 6, 7, 11, 14, 26, 27, 38, 42, 46, 47, 49, 58 och 62)
… erbjuder upplevelser som rymmer mycket mer än fiske. Vackra vyer, varierat landskap och oväntade djurmöten kan förhöja värdet på vilken utflykt som helst. Att många tjärnar dessutom är lättåtkomliga för landfiske gör inte saken sämre.
Var? Mellan Storåkersberget och Skallberget (322 m ö h, högre än Bispbergs Klack!) förekommer såväl utspridda småtjärnar som dito uppradade längs ett pärlband. Du når området via ”norrporten” över Lodstöparbo, där en skogsbilväg är framkomlig ända till vändplan 100 meter från Bladtjärnen, via ”östporten” längs Laggarbovägen eller via ”söderporten” på skogsbilvägen till vägbommen (alltid låst) vid Björkan. Vägarna är normalt öppna men kan vara låsta vid skogsavverkning eller på våren när risken för tjälskador är stor.
Vad? Fiskevattnen är framför allt hemvist för abborre och gädda. Tusenbröder (abborre) förekommer i några tjärnar men utgör undantag. Istället är det inte ovanligt med grov fisk, vilket kan överraska i sjöar mindre än en hektar (100 x 100 meter). En orsak till att många vatten hyser grov fisk är att flertalet tjärnar via åar är förbundna med större sjöar. Ett flöde som åtminstone vid högvatten (höst och vår) säkrar vatten- (och fisk-) utbytet mellan å och sjö. Vinterfiske med angeldon rekommen-deras. På vårkanten då många låglandsisar har kapitulerat för värmen bjuder de höglänta små-tjärnarna på sitt kanske bästa fiske. Orrläten, hackspettrumningar och vårsträckande tranor är bonusupplevelser.
BJÖRSHYTTSJÖN och MYGGTJÄRN (nr 66 och 67)
… i Nisshyttan är föreningens två ädelfiskesjöar. Här tillbringar du lätt en heldag med hela familjen. Slogbod med eldstad – inklusive ved – finns att tillgå vid respektive sjö. För rörelsehindrade finns också en brygga vid Myggtjärn. Obs att särskilt fiskekort måste lösas.
Var? På rv 70 från Säter till Hedemora, sväng höger i Bispbergsrondellen mot Nisshyttan. Fortsätt Nisshyttevägen mot byn Nisshyttan. Sjöarna ligger lättillgängliga om var sida om vägen, strax innan respektive efter avtagsvägen till Embjörs (byn innan Nisshyttan).
Vad? Utplantering sker regelbundet i båda sjöarna av öring (konnevesityp, en öringsvarietet med namn från dess finska hemort). Normal utplanteringsvikt är 0,7 – 1 kilo men enstaka större exemplar kan förekomma. I Myggtjärn utplanteras också regnbåge, en utsättning som sker sent på hösten för att gynna vinterfisket. Ädelfisket är med andra ord tillåtet hela året. Med pimpelspö och angeldon (max 15 don/kort/person) är det i första hand regnbåge i Myggtjärn som är målet (men fiske är tillåtet i båda sjöarna), men svårflörtade vinteröringar kan med lite tur också väckas till liv. Belönas du inte med öring/regnbåge kan kanske dagen ”räddas” av någon (kvarvarande) gädda eller abborre.
EMBJÖRSSJÖN och GRUVSJÖN (nr 12 och 18)
… är två sjöar som de facto utgör en gemensam, större sjö.
Var? Sjöarna ligger vid Embjörs/Nisshyttan. Kör Nisshyttevägen till Embjörs eller fortsätt Nisshytte-vägen till södra delen av Gruvsjön. Vägen norrifrån via Aspnäs är låst. Stränderna kring båda sjöarna är mer eller mindre tillgängliga för landfiske.
Vad? Gädda, grov abborre samt sutare och sedvanliga vitfiskarter förekommer. Fiske kring vikar, vass-ruggar och stengrynnor brukar vara givande. Vinterfiske utgör inget undantag, angling dominerar och pimpling efter abborre kan överraska.
STORA GLOTEN (nr 52)
… är en stenig sjö. Landfisket runt om är okey, men bered dig på långa sträckor av obanad terräng. Utan tillgång till båt är det främst vinterfisket som gör sjön intressant.
Var? Följ Nisshyttevägen mot Gruvsjön, ta vänster vid vägdelningen i södra sjöändan och fortsätt mot Finnfäbodarne (Stora Gloten) vid nästa avtagsväg till höger. Vägen från Nisshyttan via Fisk-bäcken mot Norn plogas normalt inte vintertid. Vinterfiskare utan skid- och pulkutrustning får istället ställa sitt hopp till kalla och snöfattiga vintrar.
Vad? Abborre, abborre och riktig stor abborre. I sjön finns nors som ser till att göda abborren (se ”norsabborre” under Ljustern). Sällan upplever man att angling på vanlig betesmört kan leverera så fina abborrfångster. Stekbitar från ett par hekto till kilo är ”normalvikter”. Och är inte den randiga firren på humör finns ju alltid chans på gädda.
STORA HÅN med dottersjön LILLA HÅN (nr 54 och 32)
… kontrasterar mot Stora Glotens vad gäller dominerande fiskart – här härskar nämligen gäddan. Östra sjösidan lämpar sig särskilt bra för landfiske.
Var? Se vägbeskrivning Stora Gloten. Fortsätt vägen rakt fram mot Fiskbäcken, förbi avfarten till Finnfäbodarne. Parkera på höger sida vid timmerupplagsplatsen, alldeles innan vägen stiger över bergshöjden öster om Stora Hån. Det går också att parkera längre fram efter vägen, vid vägkorset mot Per-Hans fäbodar och därifrån gå västerut över höjden till Stora Hån.
Vad? Gäddfisket är som sagt gångbart – året om. Stora abborrar saknas inte men det är som gädd-producent sjön är känd.
ASPAN (nr 2)
… är en grund skogssjö (maxdjup drygt 3 meter) som sommartid kan vara knepig att landfiska ifrån då nate och vass täcker mer eller mindre hela strandzonen runt sjön. Aspan kommer därför bäst till sin rätt vintertid.
Var? Från Säter åker du väg 650 mot Smedjebacken, efter passagen till sorteringscentralen (vänster sida) finns parkeringsutrymme på motstående högersida vid en infart ett par hundra meter bort (blockera inte vägen för sommarstugeägarna). Vinterfiske och då särskilt angling är bäst i sjöns djupare, norra del.
Vad? Framför allt gädda men även abborre. Det är däremot osannolikt att fiskarten asp har beröring med sjönamnet, den koppling bör snarare relatera till sin trädnamne (som dock förekommer spar-samt runt sjön – åtminstone under senare tid).
BRUNNSTJÄRN (nr 8)
… i Risshyttan är en spännande sjö som ruvar på flera, grova abborrar och gäddor.
Var? Sjön nås antingen via vägen till Risshyttan (enklast) eller via Aspnäs. Den senare kräver en liten tuffare skogsvandring men å andra sidan är det också direktvägen till den södra, något djupare sjö-ändan.
Vad? Gäddfisket, som i sig inte är dåligt, får här spela andrafiolen till förmån för sjöns abborrar. Dessa krabater hugger även villigt på betesmört vid angelfiske. Grundet mitt på sjön och de södra, djupare partierna är abborrpartier att utforska.
LÅNGHAGSFORSEN (nr 39)
… är en forssträcka/sel nedströms Långhags kraftstation i Dalälven, strax utanför byn Solvarbo.
Var? Långhagsforsen når du antingen med bil eller om du föredrar en rejäl fotvandring (en dryg mil) via Säterdalens vandringsled, eller en cykeltur. Bilalternativet utgår från Säter med sikte mot Borlänge längs rv 70, där avfart sker vid skylt mot Solvarbo. Därefter är det höger, höger efter bron och höger igen som leder fram till Långhags vattenkraftverk. Vandring/cykel utgår från Ljusterbro, närmare bestämt bron över Ljusterån. Från Säterhållet fortsätter man över bron mot Solvarbo. Vid vägskälet mot Solvarbo (asfalterad väg) girar man tvärt åt höger, vars väg leder till kraftverket.
Vad? Dalälven hyser ett varierat fiskbestånd varav harr, öring, regnbåge och id tillhör ”sällanarterna”. Gäddor på åtskilliga kilon är emellertid ingen ovanlighet liksom grov abborre. Braxen är också en pålitlig vitfisk i lugnvattnet. Vintertid är angelfiske öster och söder om ön nedanför kraftstationen en god gäddinvestering.