Ål (Anguilla anguilla)
Fisktyp: Övriga fiskarter
Kännetecken
Kännetecknande för alla ålar är att rygg-, stjärt- och analfena vuxit ihop (saknar bukfenor men har bröstfenor) och att fjällen är mycket små och helt inbäddade i den slemmiga huden. Kroppsfärgen varierar starkt under dess olika utvecklingsstadier. Efter utvecklingen under larvstadierna till genomskinlig så kallad glasål genomgår ålen ytterligare tre dräktskeden, vilka representerar olika åldrar.
1:a dräkten: gulål – mörkgrön rygg och gul buk. 2:a dräkten: blankål – svart rygg och silverfärgade sidor och buk. 3:e dräkten: lekål/bronsål – bronsaktig färg och enormt förstorade ögon (lekdräkt).
Alla stadier kan påträffas i Sverige. Ålhonan kan bli upp till 150 cm, hanen endast en tredjedel av honans längd. Hittills har med få undantag endast honor av ål påträffats i sött vatten. Eventuellt är det miljön som är könsbestämmande, dvs ålen utvecklas till honor i sötvatten.
Fiske
Sportfiske efter ål är populärt. Den fångas framför allt med mete under mörka sommarkvällar/-nätter och ända fram till blankålens lekvandring som pågår mellan augusti – november. Trots att den är nattaktiv kan ålfiske bedrivas också under dygnets ljusa timmar då ålen äter på dagen. Ålen har minskat katastrofalt – upp mot 99 % – under de två senaste decennierna. Orsakerna är delvis oklara men fragmentering av sjöar/vattendrag genom vandringshinder av vattenkraftverk och dammar är en betydande orsak. Fiske av ål är tillåten inom Säters fvo då alla våra fiskevatten befinner sig (mer än) tre kraftverk från havet (vilket är kravet från Havs- och vattenmyndigheten angående handredskapsfiske efter ål). Säters fvof rekommenderar att alla fångade ålar återutsätts.
Biologi
Ålen lever i sött eller bräckt vatten som gulål. Hanarna utvecklas till blankål 6 – 8 år gamla, honorna vid 10 – 25 års ålder. Som blankål vandrar ålarna ut i havet och mot Sargassohavet (öster om Bermudas), där ålarna leker. Avkommorna når åter Europa via Golfströmmen efter 1 – 3 år och förvandlas nu till glasålar och vandrar upp i sötvatten. En vandring som kan företas långa sträckor på land, den har för övrigt en anmärkningsvärd förmåga att forcera hinder på sin väg.
Ålen är huvudsakligen bottenlevande och håller till i grundvattnets ålgräsängar och vid mjukbottnar av dy. Vintertid går ålarna i dvala i Sverige, då kan de klumpa ihop sig i bottendyn i stora ”knutar”. Ålen är till stor del allätare. Den förtär framför allt musslor, snäckor, kräftdjur, insekter, maskar, rom och fiskar. Periodvis kan även fågelungar, grodor och smågnagare ingå i födan, liksom kadaver och avfall. I sötvatten är ålen också en stor predator på kräftor.
Ålen blir könsmogen vid 12 – 18 års ålder. Leken äger rum under vår och försommar i Sargassohavet på stora djup. Under förflyttningen intar ålarna ingen föda och hela buken fylls successivt av mjölke eller rom på bekostnad av matsmältningsorganen. Ålarna dör omedelbart efter leken.
Säkra bevis om vandrings- och lekmönster saknas dock fortfarande, några menar t ex att det uteslutande är blankålar från USA som leker i Sargassohavet, andra att leken också äger rum i Atlanten utanför Gibraltar.
En svensk ål i fångenskap, ”Putte”, blev bevisligen 88 år gammal. I vilt tillstånd i sötvatten har arten, om den förhindrats att vandra ut i havet, uppnått 50 – 55 år.
Sportfiskerekord
Officiellt sportfiskerekord 3,725 g, Västby tjärn, Holmsveden, 1982-05-28 (ej personen på bilden).
